Kortbetalning vid laddstolpen: Vad gäller i Sverige?

Kortbetalning vid laddstolpen har blivit en allt viktigare del av laddinfrastrukturen i Sverige. För den som kör elbil är det inte längre självklart att en app, ett abonnemang eller ett särskilt laddkort krävs för att starta laddningen. Samtidigt finns det regler och krav som påverkar hur betalningen ska fungera och vilka betalningsalternativ som ska erbjudas. Vad gäller egentligen när du vill betala med kort direkt vid laddstolpen? I den här artikeln går vi igenom reglerna för kortbetalning vid laddstolpen, vilka krav som gäller för laddoperatörer och vad du som elbilsförare behöver känna till när du laddar bilen i Sverige.

Vilka regler gäller för kortbetalning vid laddstolpen?

Reglerna för kortbetalning vid laddstolpar har förändrats i takt med att den publika laddinfrastrukturen byggts ut. En viktig förändring kommer från EU:s förordning om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen, AFIR. För publika laddpunkter som anläggs från och med den 13 april 2024 ska det vara möjligt att ladda utan ett särskilt avtal, alltså genom så kallad engångsladdning. Betalningen ska kunna genomföras med ett betalningsinstrument som används brett inom EU. Kravet innebär att laddningen ska vara tillgänglig även för den som inte har ett konto hos operatören.

Engångsladdning ska vara möjlig

Engångsladdning innebär att föraren ska kunna starta en laddning utan att först teckna ett abonnemang eller registrera sig hos en specifik laddoperatör. Vid nya publika laddpunkter ska operatören erbjuda elektronisk betalning genom en terminal eller annan lösning som uppfyller reglernas krav. Det kan exempelvis handla om en vanlig kortläsare eller en kontaktlös betalningsenhet som kan läsa betalkort. För laddpunkter med en uteffekt under 50 kW finns dessutom möjlighet att använda en internetbaserad betalningslösning, exempelvis genom en särskild QR-kod.

Kortläsare och kontaktlös betalning

Det är därför viktigt att skilja mellan kravet på engångsbetalning och kravet på en fysisk kortterminal. För nya publika laddpunkter från april 2024 måste det finnas en godkänd elektronisk betalningslösning, men för laddpunkter under 50 kW kan kravet uppfyllas på andra sätt än med en fysisk kortläsare. För högre effekter blir reglerna mer specifika över tid. Från den 1 januari 2027 ska publika laddpunkter på minst 50 kW längs TEN-T-vägnätet eller på säkra parkeringsområden kunna hantera betalning med kortläsare eller kontaktlös betalningsutrustning.

Äldre laddstolpar omfattas inte på samma sätt

Åldern på laddpunkten spelar alltså roll när man bedömer vilka betalningskrav som gäller. De nya reglerna om elektronisk engångsbetalning gäller publika laddpunkter som anläggs från den 13 april 2024. Äldre laddpunkter behöver inte automatiskt byggas om enbart för att uppfylla samma krav. Däremot omfattas vissa äldre laddpunkter med minst 50 kW av de skärpta kraven som börjar gälla 2027, om de ligger längs TEN-T-vägnätet eller på ett tryggt och säkert parkeringsområde. Det gör att betalningslösningarna kan skilja sig mellan laddstationer beroende på ålder, effekt och placering.

Reglerna ska göra laddning enklare

Syftet med reglerna är att minska beroendet av enskilda appar, abonnemang och laddkort. En förare ska kunna använda en publik laddpunkt även om laddoperatören är okänd sedan tidigare. Det ska samtidigt vara tydligt hur betalningen går till och vilka kostnader som gäller innan laddningen startas. Reglerna innebär dock inte att alla äldre laddstolpar i Sverige måste ha en fysisk kortterminal redan i dag. För den som laddar är det därför viktigt att kontrollera vilken betalningslösning laddstationen erbjuder.

Så fungerar kortbetalning vid publika laddstationer

Kortbetalning vid laddstolpen kan fungera på flera sätt beroende på laddstationens effekt, när den installerades och vilken betalningslösning operatören har valt. Vid nyare publika laddpunkter ska det finnas möjlighet till engångsladdning med ett brett accepterat elektroniskt betalningsinstrument. För bilisten innebär det att laddningen inte behöver vara kopplad till ett befintligt abonnemang. Betalningen kan i stället göras direkt vid laddningen. På vissa stationer sker det med ett kontaktlöst kort eller en digital plånbok, medan andra använder en QR-kod eller annan säker internetbaserad lösning.

Betala direkt med kort

När laddstolpen har kortläsare är betalningsförloppet nära det som många redan känner igen från andra kortköp. Föraren väljer laddpunkt, ansluter bilen och genomför betalningen med kort eller kontaktlös betalning enligt instruktionerna på stationen. Därefter kan laddningen startas. Hur en reservation eller kontroll av betalningsmedel hanteras kan variera mellan operatörer. Det kan också finnas olika rutiner för att avsluta laddningen. Därför bör föraren följa informationen på skärmen eller vid betalningsterminalen och kontrollera att laddningen verkligen har avslutats innan bilen lämnas.

QR-kod och andra betalningslösningar

För publika laddpunkter med en uteffekt under 50 kW kan kraven på betalning uppfyllas genom en internetansluten lösning som möjliggör säkra betalningstransaktioner. En QR-kod kan exempelvis användas för att öppna en betalningssida i mobilen. Det betyder att kortbetalning kan vara möjlig även när laddstolpen saknar en traditionell kortterminal. Föraren kan då behöva skanna koden, ange eller bekräfta betalningsuppgifter och starta laddningen digitalt. Skillnaden är framför allt hur betalningen genomförs, inte att användaren måste ha ett abonnemang. Föraren bör samtidigt vara uppmärksam på att QR-betalning kräver en fungerande internetanslutning och att instruktionerna kan se olika ut mellan operatörer. Kontrollera också om betalningen kräver extra bekräftelse och hur kvittot sparas.

Priset ska vara tydligt

Betalningssättet är bara en del av reglerna. Prisinformationen ska också vara tydlig innan laddningen påbörjas. För publika laddpunkter på minst 50 kW ska engångspriset anges per kilowattimme, och en eventuell avgift för att uppta laddplatsen får anges per minut. För laddpunkter under 50 kW ska prisinformationen om engångsladdning vara tydlig och innehålla de priskomponenter som gäller. Detta gör det lättare för bilisten att förstå vad laddningen kostar innan betalningen genomförs och att jämföra olika laddstationer.

Appar och laddkort kan fortfarande användas

Att kortbetalning blir en möjlighet innebär inte att appar, laddkort eller avtal försvinner. Många operatörer kan fortfarande erbjuda avtalsbaserade lösningar med egna villkor och priser. Enligt reglerna ska den som möter automatisk autentisering dessutom kunna välja att inte använda den och i stället genomföra en engångsladdning eller använda en annan avtalsbaserad lösning som finns vid laddpunkten. För elbilsföraren innebär det större valfrihet mellan direktbetalning och etablerade laddtjänster. Vilket alternativ som passar bäst kan bero på hur ofta du laddar och vilka stationer du använder.

Vad behöver elbilsägare veta om betalning vid laddning?

För elbilsägaren innebär reglerna framför allt att publik laddning ska bli enklare utan tidigare avtal. Det är särskilt relevant vid resor där du behöver ladda hos en okänd operatör. Samtidigt har inte varje laddstolpe en fysisk kortterminal. Reglerna skiljer mellan nya och äldre laddpunkter och mellan olika effektnivåer. Därför kan betalningssättet fortfarande variera beroende på vilken laddstation du väljer.

Kontrollera betalningsalternativet

Innan du startar laddningen bör du kontrollera hur betalningen ska genomföras. Om laddstolpen har kortläsare kan du normalt använda ett vanligt betalkort eller kontaktlös betalning enligt stationens instruktioner. Saknas fysisk kortterminal kan en QR-kod eller annan digital betalningslösning användas, särskilt vid laddpunkter under 50 kW. Det kan också finnas möjlighet att betala genom en laddoperatörs app eller med ett laddkort. Skillnaden handlar bland annat om hur du identifieras, hur betalningen sker och vilka priser och villkor som gäller.

Kontrollera priset före laddning

Priset är en annan viktig del att kontrollera. För publika laddpunkter på minst 50 kW ska engångspriset baseras på mängden el som levereras och anges per kilowattimme. Operatören kan dessutom ta ut en avgift per minut för tiden som laddplatsen är upptagen. Denna information ska vara tillgänglig innan laddningen startas. Vid laddpunkter under 50 kW ska prisinformationen också vara tydlig och visa de komponenter som ingår. Du kan då se kostnaden innan du godkänner betalningen.

Skillnad mellan kortbetalning och laddavtal

Direktbetalning och avtalsbaserad laddning är två olika sätt att använda en publik laddpunkt. Vid direktbetalning betalar du för den aktuella laddningen utan att behöva ha ett löpande avtal med operatören. Med ett laddavtal kan betalningen i stället hanteras genom en app, ett laddkort eller en annan tjänst. Ett avtal kan ge tillgång till flera nätverk eller särskilda villkor, men ska inte innebära att du tvingas använda automatisk autentisering när reglerna ger rätt till engångsladdning.

Särskilda krav från 2027

Från den 1 januari 2027 blir kraven tydligare för publika laddpunkter med minst 50 kW som ligger längs TEN-T-vägnätet eller på säkra parkeringsområden. Även vissa laddpunkter som installerats före april 2024 omfattas då av kravet på kortläsare eller kontaktlös betalningsutrustning. Det kan ge mer enhetliga betalningsmöjligheter vid större laddstationer. Det är däremot fortfarande möjligt att stöta på andra betalningslösningar vid laddpunkter som inte omfattas av just detta krav. Detta gäller exempelvis andra typer av publika laddplatser med lägre effekt.

När kan betalning med kort saknas?

Det finns alltså situationer där du inte kan förvänta dig en fysisk kortterminal vid laddstolpen. En laddpunkt kan uppfylla reglerna genom en annan säker elektronisk betalningslösning, och äldre laddpunkter omfattas inte generellt av samma krav som nya. Om laddningen är kostnadsfri gäller dessutom inte kraven på betalningslösning på samma sätt. Kontrollera därför informationen på laddstationen innan du ansluter bilen. Betalningssättet kan alltså variera mellan laddstationer.